Är virus eller rädsla farligast?

Man kan jämföra åsikterna och känslorna som rörs upp av coronaviruset med klimatdebatten. Klimatskeptiker och klimataktivister har något gemensamt, och jag tror att vi behöver vara öppna för båda grupperna. Den gemensamma faktorn är att de är människor, och att de, som vi alla, styrs av känslor. Ibland är det till och med så att de som tror sig vara mest rationella, styrs mest av känslor. Ett lästips, om ni undrar vart dessa tankar kommer ifrån, är boken ”Tänka, snabbt och långsamt” av ekonomipristagaren Daniel Kahneman.

Om vi alla styrs mer eller mindre av våra känslor, så är det viktigaste att vi är medvetna om att det är så. På så sätt så kan vi tänka och känna igenom våra handlingar innan, och se varför vi avser göra det vi tänker göra. Vi kan då förhoppningsvis undvika åtminstone några av våra misstag.

”Dödssiffror” påverkar oss

När det gäller den globala pandemi som just nu härjar tror jag därför att det är viktigt att analysera vad vi känner innan vi agerar. Ett exempel: de flesta människor är rädda för döden. Fullt förståeligt, även om ingen undkommer den så vet vi inte riktigt vad den innebär. Och det är svårt att anlägga något slags avslappnat metaperspektiv på något som vi förstår så lite av. Jag tror att det är därför information om ”dödssiffror” påverkar oss så mycket, även om det i sak är mänskligt och naturligt att vi människor dör, speciellt när vi är gamla och sjuka.

”Nothing to fear but fear itself”

Eftersom jag tror att vi påverkas väldigt mycket känslomässigt av en pandemi av det här slaget, så behöver vi ta våra känslor på allvar, lyssna på dem, men inte nödvändigtvis tro på dem. Om vi väljer att tro blint på våra känslor så finns det tyvärr gott om historiska exempel på hur det gått fel. Så min personliga slutsats är att rädsla är många gånger farligare än alla hittills kända virus. Franklin D. Roosevelts berömda ord ”Nothing to fear but fear itself”, känns inte mindre aktuellt idag.

”Om vi klarat två världskrig, så ska vi väl klara det här också”

Många av våra kunder brinner för sina företag, och är oroliga för hur ens livsverk ska påverkas av dagens oroliga situation. Så kan jag känna för vårt företag också. Speciellt som jag tycker att stödåtgärderna hittills inte direkt har varit anpassade för oss entreprenörer i ägarledda bolag (ägare till bolag innefattas inte i korttidspermitteringen, t ex). Men innan min oro övergår i rädsla så brukar jag, för att få perspektiv, fundera på liknande situationer från tidigare. En kund till mig som driver ett anrikt hotell, inte den minst påverkade verksamheten just nu (milt sagt…), sa häromdagen till mig: -”Om vi klarat två världskrig, så ska vi väl klara det här också”, och det hjälpte mig att fundera på vad Revideco klarat sig igenom under våra 25 år.

Vi klarar det den här gången också

Inga världskrig, tack och lov, men 1994 när vi startade var det fastighetskris med 500%-ig ränta, och 2008 var det global lågkonjunktur. Bägge gångerna var det jobbigt, men det löste sig. Och naturligtvis är det ingen garanti för att det löser sig den här gången. Men jag kan ändå inte låta bli att tro att om vi tvättar händerna noga, lyssnar på de experter vi har, och fortsätter att bry oss om varandra, så tror jag att vi klarar det den här gången också!