EU taxonomi & Hållbarhetsinformation: Vart är vi på väg?

I den här artikeln kan du läsa om EU taxonomi och mina tankar och funderingar kring utvecklingen av redovisning och granskning av hållbarhetsinformation. På några minuter kan du känna dig bättre förberedd på vad som komma skall.

Den här artikeln är den fjärde i en serie om hållbarhet och hållbart företagande skrivna av PhD Elina Malmström på Revideco. Du hittar övriga publicerade artiklar och massor med matnyttig hållbarhetsinformation på Revidecos hållbarhetssida.

Vad är EU taxonomi?

EU:s taxonomi, även kallad EU:s gröna taxonomi, är en del av EU-kommissionens handlingsplan EU Green Deal. Det är ett ramverk för hållbara finanser tänkt att fungera som ett gemensamt språk och en måttstock för att klassificera vilka ekonomiska aktiviteter som är förenliga med hållbarhet.

I Sverige gäller att de företag som omfattas av ÅRL:s krav på upprättande av hållbarhetsrapport ska upprätta hållbarhetsrapporten även i enlighet med taxonomiförordningen. Taxonomiförordningen träder stegvis i kraft, från 1 januari 2022 är taxonomiförordningen tillämplig för de två klimatrelaterade miljömålen. Från 1 januari 2023 utökas den till att bli tillämplig även för vatten och marina resurser, omställning till en cirkulär ekonomi, miljöförstöring och biologisk mångfald.

Vad innebär en taxonomi?

Utvecklingen av hållbarhetsrapporteringen omfattar även krav på rapportering av hållbarhetsinformation i taxonomiformat, alltså i ett slags klassificeringssystem. Detta kräver att informationen ska vara så kvantifierbar och jämförbar att den kan läsas av digitalt och därefter användas i analyser.

Syftet med en taxonomi är alltså att hjälpa investerare att fatta beslut och just EU:s taxonomiförordningen för hållbarhet, eller rätt och slätt EU:s taxonomi, hjälper investerare att identifiera och jämföra hållbara investeringar.

Vad definieras som en hållbar verksamhet?

För att ett bolag ska klassificeras som hållbar enligt EU:s taxonomi ska den bidra väsentligt till ett eller flera av EU:s sex fastställda miljömål, inte orsaka betydande skada för något av miljömålen samt uppfylla vissa minimikrav inom social hållbarhet, exempelvis gällande mänskliga rättigheter.

EU:s sex miljömål är:

1. 1. Begränsning av klimatförändringar
   2. Klimatanpassningar – anpassning till klimatförändringar
   3. Hållbart nyttjande av vatten och marina resurser
   4. Omställning till en cirkulär ekonomi
   5. Förebyggande och begränsning av miljöföroreningar
   6. Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem

Är EU:s taxonomi rätt väg?

Huruvida hållbarhetsinformation i alla lägen kan betraktas på samma sätt som finansiell information, är en uppenbar fråga för diskussion. Dessutom finns en risk att alltför detaljerade redovisningsstandarder missar företagsspecifika rapporteringsbehov. Hur företag ska redovisa riskerar då att bli för fyrkantigt och regelbaserat, istället för principbaserat. Dessutom måste nyttan av informationen vägas mot bördan av att ta fram och presentera informationen. Det finns också en risk att den information som tas fram blir så omfattande att investerare och användare av de finansiella rapporterna blir överösta med information som kan vara svår att ta till sig. Läggs all information dessutom i årsredovisningen kommer denna att bli allt längre.

Men syftet med att likställa hållbarhetsinformation med finansiell information handlar om att lyfta legitimiteten för sådan information, vilket kan vara nödvändigt ur klimatsynpunkt och i utvecklingen av ett hållbart samhälle. What’s measured gets done och det som kan mätas kan också granskas. Vilket i sin tur ger ökad prioritet och legitimitet för hållbarhetsarbete och redovisningen av sådant arbetet.

Var är redovisningen och granskningen av hållbarhetsinformation på väg?

Målet med förändringarna kring redovisningen och granskningen av hållbarhetsinformation är att behandla hållbarhetsinformationen mer likt den finansiella informationen. Det som rapporteras ska bli harmoniserat och jämförbart och dessutom möjligt att granska ordentligt. Hur detta ska granskas enhetligt är under utveckling, men det finns en förhoppning om att det skulle kunna röra sig om en granskning likt revision.

En ny granskningsstandard

Den internationella standardutvecklaren IAASB arbetar just nu fram en ny granskningsstandard för granskningen av hållbarhetsinformation. Tankegången handlar om att i ett första steg arbeta fram en ny granskningsstandard för hållbarhetsinformation till en begränsad grad av säkerhet (i likhet med RevR6 som är baserad på ISAE 3000 och som i dagsläget används i Sverige för granskning av den frivilliga redovisningen av hållbarhetsinformation). Förhoppningen är att med tiden kunna öka graden av säkerhet i den nya granskningsstandarden till rimlig grad av säkerhet, alltså samma grad av säkerhet som ges av en revision.

Den nya granskningsstandarden är då tänkt att användas för granskningen av hållbarhetsrapporten, som enligt EU-direktivet CSRD både ska utökas och i fortsättningen alltid läggas i förvaltningsberättelsen.

En tydligare hantering

Både det nya EU-direktivet CSRD och den granskningsstandard som nu arbetas fram inom IAASB kommer att innebära en tydligare hantering av både redovisningen och granskningen av den lagstadgade hållbarhetsrapporten. Redovisningen av hållbarhetsinformation kommer främst att påverkas av ESRS, som är den EU-anpassade samlingen standarder för hållbarhetsrapportering som tas fram med utgångspunkt i CSRD. Granskningen av hållbarhetsrapporter kommer att harmoniseras och förtydligas genom den nya granskningsstandard som arbetas fram inom IAASB.

Detta innebär att strukturen för både redovisningen/rapporteringen och granskningen av hållbarhetsinformation förväntas bli förbättrad mot hur det ser ut idag. I nuläget kan olika redovisningsstandarder för hållbarhetsinformation användas och granskningen påverkas i sin tur exempelvis av var hållbarhetsinformationen lämnas (se avsnittet om RevR12 i artikel två). I framtiden kommer sannolikt en redovisningsstandard att användas för hållbarhetsrapporter (nämligen ESRS) och en granskningsstandard kommer att användas för att ge hållbarhetsrapporten ett bestyrkande (det vill säga den granskningsstandard som utvecklas inom IAASB).

Blir det regelrätt revision av hållbarhetsrapporten?

Om bestyrkandeuppdraget genom den nya granskningsstandarden kommer att kallas revision eller ej får dock framtiden utvisa. Det finns, som nämnts, en förhoppning om att bestyrkandet ska kunna ge rimlig grad av säkerhet i framtiden. Rimlig grad av säkerhet är som bekant den grad av säkerhet som även uppnås genom en revision.

Men mantrat ”an audit is an audit” kan sätta stopp för att den nya granskningsstandarden för hållbarhetsinformation ska kallas revision, då revisionens legitimitet länge har kopplats samman med att revision inte ska differentieras utan alltid är samma, enligt logiken en revision är en revision.

Står hållbarhetsredovisningen inför utmaningar?

Sammanfattningsvis står redovisning och granskning av hållbarhetsinformation minst sagt inför stora utmaningar framöver. Kanske är tidsplanen med en rapportering enligt European Sustainability Reporting Standards (ESRS) redan år 2024 för snävt tilltagen? Och hur kommer redovisningen påverkas av att det utvecklas både en global och en europeisk samling standarder för redovisning av hållbarhetsinformation? Frågorna är många och utvecklingen är intressant att följa.

Jag också passa på att tipsa dig om att på våra hållbarhetssidor, där hittar du alla artiklar i den här serien och även annan matnyttig hållbarhetsinformation. Hoppas att du får nytta av det jag skrivit!